Jan Wallander har slutat fråga

Sundsvallsbanken och parken Vängåvan. Jan Wallander arbetsplats 1961-1970.
Jan Wallanders arbetsplats 1961-1970 – Sundsvallsbanken vid Vängåvan

Jan Wallander har lämnat jordelivet och decentraliserat till oss kvarvarande att sköta det dagliga livet. Wallander var född 8 juni 1920 och dog den 5 september 2016. Han är svenskt näringslivs mest tongivande person i frågor som berör ledning och organisering av företag. Eller rättare sagt, han borde vara den mest tongivande.

Våga fråga i Vängåvan

Wallander började sin bana som forskare. Som forskare vande han sig med att formulera frågor. När han 1961 rekryterades till VD för Sundsvallsbanken tog han med sig den vanan. Kanske var det av nödvändighet. Wallander visste egentligen inte mycket om bankverksamhet. I en av sina böcker berättar han att han satt i sitt flotta direktörsrum med utsikt över den lilla parken  Vängåvan i Sundsvall och läste in en Hermodskurs i bankteknik.

Sundsvallsbanken formulerade Wallander några av de enkla tumregler han sedan tog med till Handelsbanken. När andra företagsledare var upptagna med att formulera storslagna visioner och strategier inom ramen för ”budgetprocessen”, gjorde Wallander tvärtom. Han utgick från att strategier föds ut mötet mellan medarbetarna ute på lokalkontoren och bankens kunder.

En mänsklig natur enligt Jan Wallander

I boken ”Med den mänskliga naturen – inte mot!” (den engelska versionen heter The Handelsbaken Way som undertitel) berättar Wallander själv hur han och banken utvecklat sitt sätt att arbeta.

Budget och långsiktig planering är bara prognoser, förklarar Wallander.  En prognos bygger på att vi tar historien och projicerar denna framåt i tiden. Det enda vi i slutändan åstadkommer enligt Wallander är att vi säger åt våra medarbetare att fortsätta med det arbete de redan gör.

Därmed drog Wallander slutsatsen att det är bättre att lägga tiden på sådant som istället är värdeskapande. De anställda höll med. Som Wallander skriver ”Nu kunde man lägga detta åt sidan med en lättnadens suck och återgå till att arbeta som man alltid hade gjort”.

Det som verkligen skulle vara värdefullt är att kunna förutse större förändringar så som fastighetskrisen på 1990-talet eller finanskrisen knappt 20 år senare.  Men det kan man inte enligt Jan Wallander.

Wallanders rättesnöre är decentralisering. Han skriver att det är enkelt att centralisera men svårt att decentralisera. Det finns mängder med fallgropar. För att decentralisera en verksamhet krävs en infrastruktur av hjälpmedel som får verksamheten att dra åt samma håll. Att ta fram denna infrastruktur för ett företag är en utmaning och kräver uthållighet. Wallander nämner att det tog Handelsbanken 20 år att få på plats vissa åtgärder.

Handelsbanken var allt annat än först med att skapa ett företag med semiautonoma, decentraliserade enheter. Jan Wallander nämner GM och DuPont som föregångare. Dessa företag uppfann konceptet med koordinering av decentraliserade divisioner (business units) redan på 1920-talet.

Medan ett decentraliserat företag kan gå genom flera beslutsvändor i t.ex. kontakterna med en kund, kan ett toppstyrt knappt hunnit med en vända skriver Wallander. En expert, oavsett hur välutbildad och smart denna än är, kan inte matcha de lärandeloopar som finns hos de som har närkontakt med problemet.

Minimera kreditförlusterna

Ett av de viktigaste greppen för att få en lönsam bank med ett minimum av kreditförluster är enligt Jan Wallander att lägga ansvaret för kreditgivning på de som arbetar ute på kontoren. När Jan Wallander började med detta var det ett fullständigt revolutionerande sätt att resonera. Uppfattningen var att komplexa beslut alltid skulle fattas av experter.

I Handelsbanken var det experter som satt på huvudkontoret vid Kungsträdgården i Stockholm. Alla större ärenden skulle därför till experten för analys och sedan beslut av ledningen på ett stormöte. Detta sätt att resonera var högsta mode då och är det kanske på en del företag fortfarande.

Det finns gott om exempel på att decentraliserade företag är mer framgångsrika än centraliserade. Wallander tar ICA och Konsum som exempel. Det decentraliserade ICA, där handlaren styr sin egen butik, är mycket lönsamt, med det toppstyrda Konsum går med förlust år efter år.

Idag 2016 är det nästan 10 år sedan finanskrisen 2007-2008 startade. En kris vi fortfarande lider av, och som beror på bankers och finansinstituts dåliga kreditgivning. En kreditgivning som drevs fram av just toppstyrning.

Management by simple rules – ledning via tumregler

Idag skulle vi kalla Wallanders sätt att leda Sundsvallsbanken och Handelsbanken för ledning baserat på tumregler (management by simple rules). Ny forskning har visat att företag som leds med ett fåtal enkla tumregler är mer framgångsrika än de som använder andra principer.

Några av Wallanders tumregler för Handelsbanken skriver han om sina böcker (här och här).

Rita inte organisationsscheman. Ett sådant försvårar förändringar, och förändring ska vara det konstanta tillståndet.

Beslut om bl.a. kreditgivning ska fattas av de med bäst lokalkännedom. Det vill säga besluten ska fattas ute på kontoren. Om de behöver hjälp så får de be om detta.

Låt kontoren sköta sig själva. Tvinga inte på dem en mängd initiativ de inte frågat efter. Jan Wallander drog kraftigt ner på staberna på huvudkontoret när han tillträtt som VD 1970.

Lägg inte ner tid på omfattande budgetarbete och strategisk planering. Prognoser projicerar bara historien på framtiden, utan att tillföra någonting. Lös problem allteftersom de dyker upp.

Införande av ny teknik tar oftast mycket längre tid än vad alla tror. Snarare 30 år än 3. Den vanligaste frågan från journalister som Jan Wallander fick när han tillträdde som VD för Handelsbanken var hur de skulle klara övergången till det kontantlösa samhället. Det var 1970.

Våga fråga i Kungsträdgården

I Sverige har Toyota och deras sätt att styra produktionen i realtid med enkla plastkort och decentraliserad problemlösning rönt mycket uppmärksamhet. Människor har vallfärdat till Toyota och mängder av böcker har skrivits. Detta om två enkla tumregler som låter sig förklaras på ett par minuter (styr visuellt i realtid respektive låt närmast berörda lösa problem som dyker upp).

Jag är av uppfattningen att Wallanders idé om styrning genom enkla tumregler är betydligt mer intressant att studera. The Handelsbanken Way borde locka fler människor att våga fråga.

 

Relaterade inlägg

Det Agila Företaget – recension  Det Agila Företaget: fiskstim eller supertankers i en dynamisk värld? Som titeln säger så handlar boken om skillnaden mellan byråkratiska, trögrörli...

Kommentera