Systemtänkande

Systemtänkande är en relativt ny vetenskap inom fysiken som förklarar hur system bestående av interagerande aktörer fungerar. Tack vare systemtänkande har det utvecklats en helt ny verktygslåda för att organisera företag. Denna verktygslåda kompletterar, och i många fall ersätter, den befintliga reduktionistiska.

Reduktionism är ett angreppssätt som går ut på att dela upp ett komplicerat system i mindre hanterbara delar. När man konstruerar en produkt, t.ex. en skruvdragare, så delar man upp denna i delar. Varje del konstrueras och provas ut för att slutligen sammanfogas till en helhet. Summan av delarna blir den slutliga produkten. I stort sätt all ingenjörsutbildning baseras på denna möjlighet till uppdelning i mindre delar. Men det finns många system där detta inte är möjligt. Det gäller alla system där de olika delarna interagerar med varandra och kan förändra sig själva utifrån den återkoppling de får. Dessa kallas komplexa adaptiva system. Summan av helheten i ett sådant system är något helt annat än summan av delarna. Man säger ibland att helheten är större än summan av delarna, att 1+1 är lika med 3. Men ett komplext adaptivt system ger ofta upphov till helt nya egenskaper. Atomer i en gasflaska ger exempelvis upphov till tryck och temperatur, egenskaper som atomerna inte har. Ett framgångsrikt fotbollslag är inte resultatet av att man har 11 individer som är duktiga på att hantera en boll, ett lag är resultatet av gemensam träning.

Genom åren har många företag haft mängder av problem med utformningen av organisationen. Detta beror på att man har designat organisationen med reduktionistiska metoder, något som leder till många oönskade effekter. En organisation är ett exempel på ett komplext adaptivt system, på samma sätt är en marknad. Tack vare systemtänkande har vi fått en rad nya verktyg för att förstå och designa en organisation. Jag ska ge några exempel.

Ett komplext adaptivt system har en inneboende dynamik som gör att det inte går att förutsäga vad som kommer att hända framöver. Det går därför inte göra långsiktiga detaljplaner. Planering och styrning kan enbart göras i realtid baserat på nuläget. Det är därför som Kanban (just-in-time) och Pulsplanering är så överlägsna långsiktig planering.

Framgångsrika team och projekt skapas genom självorganisering. För att teamet ska kunna lösa komplexa uppgifter, och anpassa sig efter skiftande förutsättningar, måste teamet ha rätten och möjligheten att själva utforma arbetet och sätta sina egna regler. Ett framgångsrikt företag bygger på att det finns en konstitutionell struktur som kan fokusera och prioritera verksamheten. Den konstitutionella strukturen ska utformas så att team och projekt kan vara semiautonoma, dvs. att team och projekt fungerar som självorganiserande aktörer. I Puls använder vi en konstitutionell struktur bestående av ett nätverk av pulsmöten som utformas av ledningen. Denna nätverksorganisation skapar helt nya möjligheter jämfört med en hierarkisk linjeorganisation. En hierarkisk linjeorganisation är ett resultat av reduktionistiskt tänkande där man försökt förenkla verksamheten genom uppdelning i delar.

Självorganiserade aktörer ger som nämnt upphov till nya egenskaper. Vi gör dessa visuella och påtagliga genom att använda pulstavlor. Ny information skapas på dessa tavlor. Pulstavlorna talar tillbaka till projekten och teamen, samtidigt förmedlar de information till andra aktörer. Detta gör verksamheten betydligt mer transparent.

En hierarkisk linjeorganisation är utformad med sikte på den interna verksamheten. Men ett företag är komplext adaptivt system som behöver kunna interagera med sin omvärld. Organisationen slutar inte vid grindarna. Ett företags verkliga organisation sträcker sig långt utanför företaget genom de anställda som arbetar tillsammans med kunder, leverantörer och andra intressenter. Företagets framgång bygger på att förmåga att skapa effekt på marknaden och kunna utnyttja de möjligheter som uppstår. Företagets organisation måste utgå från hur det vill samverka med omvärlden för att bli framgångsrikt.

Systemtänkande håller på att förändra vår förståelse för organisation och organisering. Som organisationsutvecklare är detta en spännande tid att verka i. Så många nya möjligheter har aldrig tidigare funnits vid en tidpunkt.


 

Läs mer om hur systemtänkande kan användas praktiskt i boken Agil Multiprojektledning med Puls: Portföljledning, Processledning och Resursledning.

Relaterade inlägg

Att förnya ett företag Att förnya ett företag är en känd utmaning. Byråkratiska ansatser behöver ersättas eller kompletteras med en organisk  ansats där lärande är utgångspu...
Problemet med västvärldens ekonomi Vad är problemet med västvärldens ekonomi? Arbetstillfällen försvinner och utanförskapet ökar. De senaste veckorna har den ekonomiska kräftgången i...
Exponential organizations – recension Exponential organizations ExO åstadkommer genom sitt agerande kreativ förstörelse med disruptiv teknik. Den här boken ger en inblick i hur man bli...

Lämna ett svar